Det är inte självklart att en vacker och sällsynt landskapstyp kommer att bevaras för kommande generationer. Det krävs en medveten insats. Iniöiten intervjuade Anne Raunio, projektledare vid Finlands miljöcentral och Leena Lehtomaa, chef för ELY-centralen, om skydd och vård av hasselnötsbuskarna i Iniö. (publicerat i Iniöiten 2024 i maj)
Anne, berätta om de aktuella målen för skyddandet av hasselnötsbeståndet.
Skogar där hasselnötsbuskar växer är värdefulla områden för den biologiska mångfalden. Hasselnötsbusken har ett stort antal följeslagararter som lever i den omedelbara närheten.Många av dem är svampar och insekter. Hasselnötsbuskarnas växtplatser är ofta rika lövskogar med mångsidig undervegetation och ett rikligt fågelliv.
Nötbuskarna har på många håll försvunnit när man röjt den näringsrika jordmånen för att få åkermark. De har också lidit av skogsskötsel som gynnar gran, då buskarna har röjts bort eller granarna har gjort skogen för mörk. Hasselnötskogarna är idag hotade i Finland, även om de på vissa håll i sydvästra Finland finns i riklig mängd. Målet är att inte bara förhindra att de hotade naturtyperna minskar, utan att de återhämtar sig, expanderar och att deras naturvärden förbättras. Detta kan uppnås genom skydd och naturvård.
Naturvårdslagen ändrades år 2023 och hasselnötsområdena hör enligt den nya lagen till de tretton skyddade naturtyperna. Skyddade naturtyper är sällsynta och ofta små i omfattning, men värdefulla för den biologisk mångfalden. Enligt lagen kan ELY-centralen besluta om skydd av dessa naturtyper. Hasselnötskogarna var skyddade naturtyper redan i den tidigare naturvårdslagen, men i lagändringen inkluderades även hasselnötsbuskar i barrskogar. Deras markvegetation är vanligtvis mer mossrik och kargare än i lövskogar.
Vem kontrollerar i praktiken att skyddskriterierna uppfylls?
ELY-centralen kontrollerar om hasselnötsbusken finns i naturligt eller i därmed jämförbart tillstånd och om den är viktig för bevarandet av naturtypen, samt om det finns tillräckligt många buskar för att uppfylla skyddskriterierna. Enligt naturvårdslagen definieras en skyddad nötbuske så att den bör ha uppkommit naturligt och att buskarna är minst två meter höga eller breda i en eller flera närliggande grupper om minst 20 exemplar per hektar.
När ELY-centralens beslut om skydd av naturtypen har meddelats till ägarna och innehavarna av området får det skyddade området inte förstöras eller försämras. Man kan dock komma överens med ELY-centralen om vård och användning av det skyddade området så att de karakteristiska naturförhållandena och artlistan säkras.
Naturligtvis är även förekomster som inte uppfyller naturvårdslagens kriterier värdefulla. De bidrar till mångfalden i skogen, ger föda åt fåglar och ekorrar och är vackra med sina ljusa löv. Det lönar sig att bevara dem även i skogar som används i ekonomiskt syfte. Själva hasselnötsbusken återhämtar sig vanligtvis väl efter avverkningar när ljusförhållandena ökar, men helheten för naturtypen med alla sina arter försämras vid kraftiga avverkningar.
Vilka praktiska vårdåtgärder kan en vanlig stugägare utföra om det finns nötbuskar på hens tomt?
Ofta räcker det med att låta hasselnötsbuskarna vara i sitt naturliga tillstånd och inte röja dem för mycket. Det är viktigt att inte heller ta bort döda grenar och stammar från buskarna, eftersom följeslagararterna oftast behöver dem.
När hasselnötsbusken blir stor dör de innersta grenarna av ålder och det bildas en ringformad stamkrans. I mitten av kransen faller döda löv och grenar ner och förmultnar. Detta täcke är en utmärkt vinterboplats för insekter och andra smådjur, vilka är en väsentlig del i nötbuskens ekosystem. I hasselnötsbuskarna skyddas hela ekosystemet, inte bara hasselnötsbuskarna.
Om hasselnötsbuskarna växer sparsamt och har lite löv på grund av brist på ljus krävs vårdåtgärder. Då avlägsnas skuggande träd, såsom granar. Hasselnötskogen får dock inte omvandlas till en jämnt gallrad park, utan målet är att uppnå ett naturligt varierande resultat med kvarvarande buskage som skyddsplatser. Alltför hög ljusintensitet kan leda till att undervegetationen blir igenvuxen och ensidig. ELY-centralen gör beslut om åtgärder i de hasselnötskogar som enligt ELY skyddas enligt naturvårdslagen. Byggande och andra aktiviteter som påverkar naturen placeras naturligt så att hasselnötsbuskarna bevaras.
Leena Lehtomaa, får man bidrag för skydds/vårdåtgärder? Hur kan man gå vidare?
Invånarna i Iniö känner förmodligen till Skärgårdens miljövårdsbidrag, som har beviljats årligen under lång tid för att främja skyddandet av skärgårdens natur, bevarandet och förbättrandet av skärgårdens landskapsbild och vård av skärgårdens byggnadsarv. Bidrag kan sökas av skärgårdsområdets naturvårds- och miljövårdsföreningar, stiftelser, skärgårdskommuner samt privata ägare av byggnader som ligger i skärgårdskommuner och skärgårdsområden i andra kommuner.
Bidragets storlek bedöms alltid individuellt.
https://www.ely-keskus.fi/avustukset-saariston-ymparistonhoitoon
Man kan också få bidrag med en ansökan om stöd via miljöministeriets Helmi-livsmiljöprogram. Ansökningarna behöver inte göras årligen, utan bara om finansieringstillståndet så kräver.
I Helmi-programmet stärks mångfalden i naturen med hjälp av aktiva skydds- och vårdåtgärder.
Ansökningen görs för att stöda projekt som främjar mångfalden i naturen och förbättrar livsmiljöernas tillstånd. Åtgärderna genomförs av kommuner, kommunförbund och andra kommunalt ägda aktörer, föreningar, stiftelser och gemensamma fiskelag.
Även privatpersoner kan söka Helmi-stöd för vård av skogsmiljöer. De kan direkt kontakta antingen Risto Vilen på e-postadressen risto.vilen@ely-keskus.fi eller Charlotta Berlin på
charlotta.berlin@ely-keskus.fi.
För vård av skogsmiljöer kan man få stöd för områden som används för skogsbruk men som ligger utanför dessa områden, dvs. på skyddsområden. Praktiska åtgärder för vård av skogsmiljöer inkluderar till exempel avlägsnande av granar från lövskogar eller barrskogar samt förbättring av olika arters livsmiljöer i naturskyddsområden.
